Ja, jag är alltså hemma igen.

I Sverige, i Uppsala och i Sunnersta.

Och det känns faktiskt väldigt bra att vara här igen.

 

Har flängt lite hit och dit under de här dagarna, hängt med vänner, pratat i telefon med Sara halva dagarna, varit på två skivor och på lite nationer. Haft väldigt bra och roliga utgångar... Sen var jag ju i Stockholm igår också, då njöt jag. Mitt framtida hem...

 

Hur som helst. Jag tänkte bara säga ett litet hej och berätta att jag kommer tillbaka hit snart. Jag ska bara strukturera upp mig själv och livet lite först. Mamma sa till på skarpen idag och bad mig strukturera upp mig själv för att jag höll på att "förfalla". Jag vet att hon egentligen syftade på mitt rum som blivit offer för bombnedslag av kläder, vilket gör det mindre trivsamt. Istället för att ta tag i det så har jag lixom sovit i källaren senaste veckan. Jag trivs där, men nu är det kanske dags att ta tag i livet som sagt...

 

Hej hej

 

Inledde min 19arsdag (eller natt?) med att bli forfoljd hem av en onanerande man.

 

Om Jenny och Natta hade varit har hade jag aldrig fatt ga hem sjalv igen.

Mikaela skrattar mest at det.

 
En dryg bil...

Är fortfarande i extas pga att vi nyss käkat sushi från rullband!!! Världens ballaste grej, vi var helt lyriska. Nu är vi tillbaka i tjejernas lägenhet. Jag ligger i sängen och lånar deras dator, medan dom packar inför deras resa til Nya Zeeland imorrn, de jäklarna. Är lite avis, men sånt är livet. Jag blir kvar i Sydney i ca två veckor till för att jobba och spara pengar, sen åker jag uppåt längs östkusten. SÅ PEPP!

 

Nu ska vi käka avskedstårta för tjejerna och sen på barrunda! Hej hej

Hej hej hej! 

Harom dagen drog jag en spontanare och bestamde mig pa ett dygn att flytta in i en lagenhet med fem st randoms, och har bor jag nu. I skrivande stund ar jag inne pa den italienska killens (eh, mannens?) dator. Utover den Italienska snubben sa bor det en kille fran Rysslan, en tjej fran Thaiwan, en tjej fran Tyskland och en Svensk har. Svensken flyttar dock imorrn, sa henne fick jag inte se mycket av.

Lagenheten ligger nastan i samma omrade som den jag bode i under december, sa laget ar valdigt bra for priset jag betalar. Den ar dessutom frash och har internet, dvs hur bra som helst. Alla som bor har ar riktigt schyssta ocksa sa det ar jattetrevligt. Igar berattade den tyska tjejen om hur manga backpackers som blir kidnappade/forsvinner per ar har i Australien, samt att det var en man som skjutit sig sjalv har pa gatan dar vi bor samma vecka som hon flyttade in. Men jag latsas som att jag inte bryr mig och som att de inte kommer handa mig, aven fast det inte skulle forvana mig om jag rakade ut for det. Det hander mig verkligen saker hela tiden, mest roliga/pinsamma saker som tur ar. Jag tror att jag har nagon form av forbannelse over mig. Kan ha hangt efter mig fran den dagen jag och Sara var pa Urban Outfitters for manga ar sedan... (intern historia).

 

Jaja. Hur som helst. De senaste tva dagarna har jag jobbat pa baten som servitris. Kan har med beratta att kryssningar for kinser ar helt kaotiska. De kan inte nagon engelska, och jag kan inte nagon kinseiska. Det ar EN av alla anledningar.

 

Var och storhandlade mat igar infor kommande dagar ocksa, kopte sa mycket att jag knappt orkade bara hem det. Traningsvarken i axlarna ar inte nadig idag... Sedan LAGADE jag maten. Och inte vilken mat som helst, utan varsta lyx-kyckling-grytan. Ryssen vagrade tro pa att jag inte var kock. Da ar det nagot som ar fel. Jag kanner knappt igen mig sjalv langre, vem ar jag? Kan jag laga mat? Svar: Inte direkt, men pasta och nudlar har jag i alla fall full koll pa vid det har laget, det ska ni ha klart for er.

 

Efter jobbpasste igar sa gick jag och tva svenska tjejer jag jobbade det passet med till Starbucks i hamnen och tog en kaffe. Sedan var det fyrverkerier eftersom det var alla hjartans dag ocksa, sa det kollade vi pa. Kom hem vid tio tiden och kollade mest pa tv och pratade med mina roomies.

 

Idag tog jag en springtur lagns hamnen och sen har jag mest suttit pa balkongen och snackat med en Svenska tjejen. Ska ta mig nagot att ata till middag och sedan mota upp de andra tjejerna. Vi ska tydligen ut ikvall.

 

Hors snart igen!

 

1. Efter att jag kommit tillbaka fran Melbourne till Sydney och bott pa hostel i tre dagar sa ar det en ny tjej som checkar in i rummet, Emma. Vi halsar, som sig bor, och staller lite artiga fragor. En av de forsta fragorna var, kanske inte helt ovantat, "vart ar du fran?" och man borde kanske inte hoppar hogt av forvaning nar personen sager "Sverige", eftersom hur manga som helst ar fran just Sverige. MEN nar det sedan kommer fram att vi har flera gemensamma vanner, och dessutom omedvetet varit pa samma fester i ettan, sa kan man faktiskt konstatera att varlden ar alldeles for liten.

 

2. Pa onsdagar ar det inte helt ovanligt att vi gar till en bar, Sidebar, dar de har liveband och lite trevliga erbjudanden. Det forsta jag sag nar jag kom ner for trapporna i onsdags var ett bekant ansikte i baren. Dar star Stina, en tjej jag jobbade enstaka pass ihop med i hostas. Vi bada blir sa chockade att vi mest star och gapar och ser dumma ut. Det visar sig att hon har fatt jobb pa just Sidebar och jobbade forsta passet den onsdagen. Av alla barer hon borjar jobba pa, sa ar det just den baren vi brukar vara pa. Jag sager det igen; varlden ar alldeles for liten...

 

3. Igar jobbade jag ett pass for Captain Cook Cruises i hamnen. Tro det eller ej, hor och hapna, MEN samtidigt jobbade det tva andra svenska tjejer. Det har ar forstass inte alls det som ar det sjuka... Vi pratade lite och kom fram till att vi bor i samma omrade, till och med samma gata, sa vi slar folje hem. Och HUR stora ar oddsen for att de ska bo i lagenhetshuset MITT EMOT mitt hus i stora Sydney? Nej, just det, inte alls sarskilt stora. Varlden ar for liten.

Hej igen!

Pa en vecka har det hunnit handa ganska mycket, fast anda inte. For att gora en lang historia kort sa har tjejerna kommit tillbaka till Sydney igen och vi bor pa ett hostel tillsammans. Borjar bli ratt trott pa hostel och sa nu och kanner att det skulle vara skont med en paus och bo lite i lagenhet ett tag innan man fortsatter uppat langs ostkusten for dar lar det bara bli hostel.

 

Igar jobbade jag mitt forsta pass hare nere, som servitris pa en bat som aker fran hamnen, under bron, utanfor operahuset och tillbaka. Typ. Nar man sokte skulle man ha stark erfarenhet av serveringsyrket, vilket jag ju inte alls har. Sa det var ratt nervost igar innan jag visste vad det innebar... MEN det gick bra. Var tvungen att kopa en vit skjorta till passet ocksa, sa tva timmar innan jag skulle borja gick jag blaogd till den billigaste affaren jag vet for att kopa skjortan (alltid ute i god tid), vilken saklart var slut i min storlek. JAPP. Kul. Stressen. Hittade en annan skjorta dock, lite dyrare, men pengar ar ju inget problem.....

 

Tankte egentligen lagga in massa bilder, men alla har inte kommit till mailen sa det far vanta.

 

Ni kan val ata massa semlor till mig idag? Sjalv har jag bara fatt EN som knappt var god, fran svenska kyrkan. De var inte sa himla generosa med varken mandelmassa, gradde eller sjalvaste bullen. Jag ar inte alls bitter, inte alls.

 

Hors sen!

 

 

Hej där! Tänkte att det var dags för en liten uppdatering när jag för en gångs skull har internet... Just nu sitter jag på ett rätt värdelöst hostel, i en rätt värdelös stad (Adelaide), efter ett par rätt värdelösa dagar. Det här med att hyra bil och åka på roadtrip har ju inte gått på räls, so to speak. Vi har haft allt annat än flyt. För att göra en lång historia kort så skulle vi hyra en campervan, men morgonen vi skulle hämta den ringde de och sa att den var trasig. Efter en kaotisk dag lyckades vi få tag på två andra mindre bilar som det skulle vara möjligt att sova i, och vi i kollektivet kunde böja vår roadtrip dagen efteråt. Planen var att vi skulle åka ut till "den där jäkla stenen", som den numera så fint kallas, som låg mitt ute i öknen. Efter en hel dags körning ändrade dock vi tjejer oss pga att vi hade två bilar och det drogs mer bensin än vi hade väntat oss, plus att Natta och Jenny skulle få köra 3 dagar i streck. Vi bestämde oss därför för att bara köra kuststräckan och skiljdes från killarna morgonen efteråt, då de fortfarande ville ut till stenen. Efter några mackor med jordnötssmör och två timmars körning så överhettas vår motor och vi blir tvungna att stanna direkt. När vi väl att still låter motorn som Gud vet vad och sen börjar vätska rinna ut under hela bilen. Vi får lite panik, av många anledningar. Den allra största var att just den bilen som hade gått sönder stod registrerad på Victor, som ju befann sig i en annan bil på väg ut till stenen, vilket innebar att vi stod med en trasig bil där försäkringen inte gällde. Paniken. Efter att en mekaniker kollat på bilen och konstaterat att den behövde bärgas, så dröjde det några timmar innan vi blev bogserade ner till en liten by, McLauren Vail. Vi lyckades få företaget att betala boende den natten och checkade in på ett hostel, vilket visade sig vara det tredje bästa i Aus. Stämningen blev lite bättre. Dagen efter satte vi oss på ett cafe och väntade på att bilen skulle bli lagad. Kl halv 5 kunde vi hämta den och när vi väl rullar upp med andra bilen så låter den inte helt bra. Vi ber mekanikerna kolla på den bilen med och de kunde snabbt konstatera att något var fel. Vid det här laget kändes allt ganska hopplöst och komiskt. Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta. Jag skrattade dock... Madde ringde och bråkade lite (läs: lite mer) med företaget och vi lyckades säga upp bilarna. Så, tre dagar senare sitter vi nu här på hostelet och ska göra ett nytt försök med vår roadtrip och den nya bilen vi har lyckats hyra. Killarna har redan hunnit vara uppe vid den jäkla stenen, så vi kommer börja köra med dom, igen. Håller tummarna för att den här bilen inte ska gå sönder på vägen, och såhär i efterhand är man ändå rätt tacksam över att vi valde att inte åka ut i öknen med de andra bilarna för DÅ hade det blivit kaos om de hade gått sönder. Vi hörs snart igen, kram!

Hej igen! Och God Jul i efterskott!! Jag vaknade upp med feber på julaftonsmorgon och orkade inte röra mig från soffan på hela dagen. Karma, eftersom jag gått och skrattat åt stackars Simon som legat sjuk i över en vecka nu. Skrattar bäst som skrattar sist... De andra hoppade runt i tomteluvor till julmusik, gick ner till hamnen och åt glass och sen kom de tillbaka kl. två och så såg vi på ensam hemma, julfilmen. Mina fina sambos hade köpt en tomtemössa till mig med som jag fick när dom gick till Svenska kyrkan för julbord och Kalle-Anka. Jag låg kvar i soffan och åt alvedon, lite havregrynsgröt och drack vatten som julmat, weho. Plus ett gg-avsnitt på det. Dagen efter vaknade jag dock upp utan feber, helt knäppt. Dock väldigt förkyld och det är jag fortfarande.

 

Idag var vi på Bondi en sväng. Gick Bronte- Bondi promenaden som var fantastiskt vacker. Sen låg vi på stranden och trodde att vi hade bränt oss hur mycket som helst, det hade vi dock inte. Vi hade tagit på oss så mycket solkräm att vi var brunare innan vi åkte ner till stranden. MEN hällre det. Solen här är helt extrem. Man kan ha 50+ i solskydd och bränna sig ändå. Jag glömde smörja mina händer på surfcampet och de flagnar fortfarande. Ställen som man inte trodde fanns, bränns. Tur att zinkstift och sånt finns...

 

På stranden idag låg jag och tänkte på hur bra jag har det och hur bra jag mår här nere. Det är helt sjukt. Länge sen jag skrattade såhär mycket och var såhär glad. På torsdag måste vi lämna lägenheten här i Sydney och då har vi varit här i Aus 4 veckor, ca 3 veckor i centrala Sydney. Jag gillar bara staden mer och mer. Vill inte åka, vill inte vill inte vill inte. Det känns inte som att jag har upplevt eller sett någonting av staden egentlien, fast jag ju har sett väldigt mycket. Vill stanna här längre, jag älskar den här staden. Det här kollektivet. Det här livet. Kanske inte de morgonar man vaknar och knappt kan gå in i köket pga att det är belamrat med disk, eller när hela balkongen är begravd av alla sopor vi kastar ut på den. Men annars. Får lite (eh, mycket) panik när jag tänker på att jag snart har varit här i en månad. Tiden får inte gå så fort, det är a l l d e l e s för fort.

 

Har ätit pasta och köttfärssås till middag förresten, för den som är intresserad. Det är lyxigt. Vi gjorde köttfärssås för nån vecka sedan som snart har räckt 4 portioner. Gött. Har druckit en kopp te, ätit lite kex och kollat på datorn lite, medan de andra sitter och spelar kort vid vardagsrumsbordet eller ligger och skrattar i sovrummet. Det blir en lugn kväll idag, eftersom vi var ute igår. Imorrn tror jag att vi ska till stranden och sen blir det förmodligen någon form av utgång. På måndag är det nyår, DET blir kul.

 

Vi hörs snart igen!

I förrgår bestämde vi oss för att bege oss till bondi beach rätt sent på förmiddagen, och vi var inte direkt dom enda. Det var vi och ungefär hela Sydney på stranden. Madde råkade krocka in i Alexander när det kom en våg och blev helt blå på näsan, rätt kul ändå. Tyvärr blev det molnigt rätt så snabbt så vi gick upp och kikade lite i affärerna istället. Alltså kläderna här är så himla fina, men jag har inte köpt någonting alls, hittils. På kvällen tog jag en springtur längs Darling Harbour till Operahuset. Alla dessa övergångsställen och vägar gör det nästan omöjligt att få till en bra runda, men det var ändå skönt att komma ut en sväng.

 

Igår skulle medicare, kontokort osv fixas. På vägen hem gick vi förbi ett mysigt, japanskt café och köpte med oss fika hem. Drack te och skrev vykort på eftermiddagen, hängde med de andra och handlade lite. Tog ut pengar för lägenheten och så också. Ångest...

 

Idag har vi legat i Hyde Park och solat, det är 27 grader varmt och strålande sol. Efter ca två timmar upptäckte jag dock att ett mulligt, korthårigt, medelålders-pervo låg precis bakom mig och stirrade. Han låg med skjortan över huvudetn och låtsades kolla i mobilen, men så fort vi kollade dit så låg han och glodde. Så vi bestämde oss för att dra. Då drog han med. Så äckligt. Nu har jag precis slängt i mig lite yoghurt (som för övrigt är fruktansvärt dyrt här nere, hatar det...) och tänkte ta en springtur innan de andra kommer hem från Bondi och det blir duschkö. Ikväll pratades det om att ta en promenad längs hamnen och köpa glass.

 

Om jag inte hade legat på soffan och sovit, och om inte Victor och Simon hade glömt nyckel inatt och därmed inte behövt ringa på ringklockan x antal minuter för att därefter bestämma sig för att klättra upp via grannarnas balkonger och dunkat så hårt i vår balkongdörr att den nästan sprack sönder för att få komma in. Och om jag hade kunnat somna när de låg och pratade och lyssnade på musik med öppen dörr, tills nästa gäng kommer hem en timme senare och ställer sig i duschen så att det låter som att hela Niagarafallen forsar i badrummet, ända tills en timme senare då Tony och Alexander kommer hem och besämmer sig för att dra upp altandörren (i vardagsrummet) så att det lät som att vi hade en järnväg på altanen, bära ut stolarna och fortsätta att dricka vin på balkongen och vägrat gå och lägga sig när man bad dom. Ja... DÅ hade jag nog nästan sagt att jag älskar att bo i kollektiv. Men ibland har det sina nackdelar, typ som inatt.

 

Annars är det jäkligt kul att bo så här!

Hej!!! Tänkte väl mest säga att jag lever. Lever rätt bra till och med! Sen jag kom hit har det hänt en himla massa, såklart. Jag bodde fyra dagar på hostel, fick gratis frukost; yoghurt, fruktsallad och bananbröd. Inte för att det är ett dugg intressant egentligen, men det var så gott att jag var tvungen att berätta det. De första dagarna var vi rätt jetlaged, fixade mest med kontokort och allt sånt och försökte se lite av Sydney. Har fortfarande inte förstått mig på staden dock. Efter de fyra dagarna på hostel åkte vi på Surfcamp, bodde i små stugor nära stranden och surfade 4 timmar om dagen. Ibland kom det vilda delfiner och hoppade omkring oss.  Igår återvände vi till Sydney och till lägenheten vi har lyckats hyra här fram till nyår. Det är en trea som ligger vid Darling Harbour, centralt i Sydney dvs. Just nu är vi 13 pers i lägenheten, och ja, det är trångt, men ändå himla trevligt. Än så länge. Har haft turen att träffa väldigt trevliga människor som jag bor med just nu. Alla slåss dock om Wifi't eftersom alla inte kan vara inne samtidigt. Igår var vi ut en sväng och idag har vi mest hängt i lägenheten och tagit det lugnt. Packat upp väskorna och handlat. Sen var vi till en park några gator bort och spelade fotboll också. Är helt utmattat nu och ska väl börja göra mig i ordning för att sova... När killarna har gått ut så ska jag lägga mig på soffan, min tillfälliga sovplats. Godnatt hörni.

Väskorna är packade. 

Jag väntar på lunch. Min sista hemlagade mamma-lunch på rätt länge.

 

Igår fikade jag på morgonen med Vilma, klippte mig och sen hängde jag på Saras jobb. Fick till och med äta lunch med henne, mysigt nog. Sen åkte jag hem och packade ihop det sista.

 

Resefebern kom igår tror jag. Har varit rätt stabil hittils, men igår var jag allt annat än stabil. Det stör mig lite granna, för jag vet att det inte är värsta grejen, jag ska ju bara vara borta några månader. Men ja, sen är man ju rätt emotional också. Och det är kanske inte någon hemlis.

Carro kom förbi och kramades hejdå och Sara kom och var med mig nästan hela kvällen. Det är så jäkla jobbigt att säga hejdå till alla, även fast tiden kommer gå fort både för mig och alla här hemma. Ville inte släppa taget om någon. Pappa var nästan tvungen att slita sig loss och gå ifrån mig.

 

Och visst är det komiskt att Pappa kan säga att man har blivit så stor, när man står där med tårar i ögonen och känner sig som världens absolut minsta tjej.

 

Jag har så himla fina vänner att jag inte vet var jag ska ta vägen. Världens bästa familj har jag också. Jag är så himla TACKSAM och GLAD för det. Är så lyckligt lottad. "Det är skönt att vara ensam så länge man inte känner sig ensam", sa pappa för en tid sedan och det stämmer nog. Jag känner mig inte så ensam när jag har alla dessa fina människor runt omkring mig.

 

Nästa gång vi hörs så är jag i Sydney. 

Ha det bra så länge! 

Första advent idag. Det är snö ute och iskallt. Jag är lite nostalgisk bara för att jag ska resa iväg, så jag gillar det faktiskt. Kände för att springa på löpband idag, eftersom sist jag sprang ute började jag blöda näsblod helt oprovocerat, jag antar att det var kylan + att min mobil la av samma gång, antagligen också pga kylan... Och idag var det kallare än så, så ganska lätt val. 

 

Skulle egentligen sett de traditionella adventsfyrverkerierna med Sara, men hon blev tvungen att jobba så jag fick farmor att springa till bussen med mig. Svårt att avgöra vem av oss som var mest rädd att hon skulle ramla och slå sig, MEN det gjorde hon inte. Hurra, hurra. Vi gled in med bussen precis när det började smälla, men jag kollade nog nästan mer på den där snygga polisen som stod några meter ifrån oss. Fast ändå inte...

 

Annars så har jag adventsfikat och umgåtts med familjen och mina farföräldrar. Har blivit upplyst om alla farliga djur i Australien och fått massvis med kramar.

Hej ni.

Jag borde städa och jag fixa diverse saker inför resan. Jag försöker rymma lite grann, låtsas som att jag inte ska åka. Skjuter upp saker, ni vet hur det är. På gott och ont. Jag bakar bröd och tränar istället. 

 

Skulle skriva ett engelskt CV, men det slutade med att jag mailade ett inredningsmärke och frågade om priser för ljusstakar och ett fint kopparfat istället. Jag har varken pengar eller hem för det. Men ja, inredning är ju roligt. Att jag har en hel lista med inredning och saker jag ska ha i mitt framtida hem är dock att gå lite över gränsen kanske. Jag erkänner det. Men jag gillar inredning och jag gillar listor.