Hörrni, hej! Idag har jag sett en tjej i lågstadiet som mobbade en annan, eller det var åtminstone den uppfattningen jag fick. En riktig snorunge. Usch och fy. Tappade lite hopp om mänskligheten. Sen irrade jag runt på stan, växlade pengar och investerade i några rör resorb.

Uppföljning min sömn: Gick mindre bra att somna igår, jäkla svacka. Vid 3 satte jag mig i köket, inlindad i den mysigaste filten vi har, och rostade mackor. Tröstätande. Skulle upp tre timmar senare, så jag gjorde något man inte får göra nämligen att hoppa över lektionerna på förmiddagen. Matte och fysik. Om jag hoppar över dom lektionerna är det illa. En missad lektion = ett betyg lägre. Typ så. Gick ändå upp i hyffsat bra tid för att plugga sen tog jag mig till skolan till fots. Egentligen ville jag bara lägga mig ner och skrika/gråta lite för jag är så fruktansvärt trött på skolan just nu, det är ett rent helvete. Två månader kvar. Motivation: 0. Är det nu man ger upp?

Måndag, måndag. Samtalsämnet på bussen blev halsont. Ett rätt vanligt förekommande samtalsämne eftersom jag har haft ont i princip hela hösten. Blir ju förbannad. Så nu har jag inlett ett mission; tandborste i eget ställ och sedan tänkte jag äta galet med c-vitamin. Problem: Får inte äta mer c-vitamin för mamma eftersom jag redan tar in tillräckligt (om inte för mycket) pga att jag äter mycket frukt. Och då kan man ju ställa sig frågan, om man ska lita på sin läkar-mor eller helt enkelt ta saken i egna händer och försöka ställa sin egen diagnos utifrån sina symptom? Vilket jag för övrigt har gjort rätt mycket det här året. Har nog googlat allt från leukemi till sömnsjukan. Här hemma finns det lixom inte något mellanstadie; antingen är man dödligt sjuk eller så är man frisk. Om man vill ha minsta lilla medlidande får man ringa farmor som direkt vill ta med en till närakuten. Det känns alltid lika bra... Annars heter det att jag har hypokondri. Senast i förrgår när jag försökte förklara ett utslag för pappa så skämtade han om att det lät som HIV. Kul pappa, KUL.

Så hur ska jag sammanfatta den här helgen? Den har varit lugn, bra helt enkelt. Födelsedagsbrunch för Smithan, stan, promenader, melodifestivalen och mycket sömn.

Sitter och pluggar matte och lyssnar på lugna favoriter. Lugn, fin musik och sedan spelas tonvis med kärlekshälsningar upp... Så otroligt och nästan omöjligt fina hälsningar som det bara skriker kärlek om. Hälsningar från människor som nyss har träffats och från de som firar årsdagar ihop. Från par som väntar sitt första barn eller som snart ska gifta sig. Från de som kämpar tillsammans och gör allt för den andra. Kämpar för varandra. Kärlekshälsningar mellan dom som passar sådär perfekt ihop och som inte kan leva utan varandra. Mellan personer som älskar varandra så fruktansvärt mycket och så otroligt högt. Och här sitter jag, alldeles sentimental. Kär i kärleken.

Idag gick jag hem från skolan i solskenet med musik och kalla händer. Sedan fick jag höra en efterlängtad röst. På kvällen har jag bara pluggat matte e och känt hur livslusten dött ut, MEN då försöker jag tänka på att livet faktiskt skulle kunna vara värre (ex vi skulle kunnat ha fysikprov). Nog om det. Innan jag bäddar rent, tar en dusch och lägger mig vill jag bara kasta ur mig ett tack till Sara som är min matte-räddare i nöden och till Lars som är borta under morgondagens första lektionen. Två och en halv timmes sovmorgon ska bli skönt. Sov gott!

Idag vaknade jag upp med halsont från helvetet. Har just målat naglarna nu och ska åka till skolan för att jobba med PA. Är ju egentligen ledig idag men vi har bestämt att vi ska jobba med PA nu varje tisdag innan det ska in. Så dags att åka. Ha en bra tisdag.

En bra farsfödelsedag som inkluderat familjepromenad, besök av farmor och farfar, kycklingsallad, semlor, choklad och jordgubbar. Försöker undvika måsten som plugg inför matte e provet, får hjärtklappning och börjar kallsvettas vid bara tanken. I övrigt så kämpar jag med min hals, hoppas att penicillinet gör sitt och tycker synd om mig själv. När ingen annan tycker synd om en så måste man kompensera upp och tycka EXTRA mycket synd om sig själv vet ni. Känner mig mega ynklig, framförallt på kvällarna. Vill bara ha en stor varm famn att ligga i och en arm som håller om mig. Önsketänkande va. Nu ska jag kolla wallander och dricka en kopp av det nya "vår" tet jag köpte igår.