Idag tog vi oss ut på landet för att måla lakan och pynta flak. Därefter åkte vi ut till boländerna, köpte regnponchos och åt kebab.

Det börjar ju gå upp för en nu, att studenten faktiskt är nära. Två dagar kvar. Bara två dagar. Det är rätt ofattbart, rätt otroligt. Vet inte hur jag ska känna eller vad jag ska känna. Allt är så dubbelt. Vid tanken på att vi verkligen tar studenten om två dagar sträcker det sig rysningar genom hela kroppen som får håret att resa på sig, hjärtat att dunka och ögonen att tårfyllas. Och det vid bara tanken. Så mycket känslor, så mycket glädje och så mycket sorg. Efter 12 år i skolan är allt över. Jag vill, fast ändå inte. Precis som alla andra. MEN innan (de negativa) känslorna tar över helt och hållet så ska vi göra studentdagen, och den ska vi göra till den bästa dagen. Någonsin.