Tänkte bara spåna vidare lite på det här jag skrev igår om motorcykeln, varför det känns ostabilt och så... Jo, det finns många anledningar. En av dom är att pappa inte riktigt har lärt sig hantera sin nya än och förklarar alltid innan och efter han ska åka att "det här är livsfarligt", "jag får inte ramla", "det får inte hända", som att han försöker intala sig själv att det inte kommer hända om han säger så tillräckligt många gånger. Eller att gud kanske lägger lite extra märke till honom, när han förklarar att han inte får dö.

Sov ut. Tvättade fönster. Tränade. Tvättade mer fönster. Åt middag. Duschade. Drack kaffe. Och nu sitter jag här, lyssnar på Regina Spektor och är lite filosofisk. Det är så lätt att tankarna flyger iväg när man lyssnar på viss sorts musik, och då flyger dom gärna iväg till det negativa. Just därför lyssnar jag mest på musik man blir glad av. Den musiken brukar dock inte Sara och Sara bli glada av. Dom skriker NEJJJJJJJJJ i kör när jag sätter på min musik... MEN det är tur att man är olika. Annars skulle ju inte dom veta vem Calvin Harris är och jag skulle inte veta vem Bon Iver är. Nejdå, inte riktigt. Men nästan.

I fredags träffade jag snälla främlingar överallt. På tågstationen när jag såg lite lagom uppgiven ut över tågbiljetten så erbjuder sig en dam bakom mig att betala 100 kr av min biljett. Självklart sa jag nej, men tackade för att hon erbjudit sig. Senare på tåget tog en brittisk gammal man och hjälpte mig med min resväska, trots att jag insisterade på att ta den själv. Senare på kvällen när jag skulle lämna in min väska i väskinlämningen så hade jag inte tillräckligt med pengar löst och då erbjöd sig två tjejer att betala, bara sådär. Och när jag var på väg att hämta ut pengar så köpte några främlingar korv åt mig. Allt detta på EN dag. Då får man ju lite hopp om mänskligheten.

HEJ!!! De senaste dagarna har varit lite fram och tillbaka... so to speak. Jag har varit på Hultsfred och Summerburst. Det hela är en lång historia, men snabbversionen är att jag packade en väska, köpte biljett och satte mig i bilen mot Hultsfred med Karin o Tova 30 min senare. Första kvällen på hultsfred var riktigt kul, men dagen efteråt kunde jag bara tänkta på hur mycket jag hatar festivalliv. Och det är mycket... Detta resulterade i att jag morgonen efteråt (lika spontant som resan dit), packade en väska på ca 30 och åkte med uraddad mobil och köpte en förjävla dyr tågbiljett till Stockholm. Jag höll på att missa tåget, höll på att kliva på fel tåg när jag skulle byta och lyckades sedan sätt mig i första klass. MEN fem timmar senare var jag till slut framme i Stockholm. Gick jag direkt till pappas jobb och duschade sen traskade jag upp mot stadion och checkade in på summerburstfestivalen. Och det var så himla BRA. Kollar på inspelningar och ryser. Efter Berns igårkväll åkte vi ut till bromma för att sova hos Ingvar. Det blev nattbad i någon obadvänlig sjö och det var nog länge sedan jag skrattade så mycket som jag gjorde igår. En sjukt bra helg helt enkelt.

Jag pendlar mellan att vara fruktansvärt rastlös och känna mig rätt tillfreds. Är rätt bitter över det o-somriga vädret, men då och då kryper den där behagliga sommarkänslan fram. Som inatt då jag sov med halva kroppen utanför täcket för att det var för varmt, eller som i förrgår när jag cyklade hem från saluhallen och solen redan hade gått upp (om den ens gick ner?). Då mår man bra.

Igår tog jag studenten. Att vakna innan klockan 06 på morgonen var inga problem. Det skulle ju bli en bra dag, den vi längtat efter så länge. Fotografering, champangefrukost, lunch och därefter utspring. Molnen sprack upp och solen kom fram. Vi missade podiet och släppte ballongerna vid fel tillfälle. Men vet ni? Vi blev hyllade ändå. Efter att ha fått massor med kramar, fina blommor och gosedjur hängda runt halsen åkte regnponchon och stövlarna på. Det var dags för att åka flak. Det hamnar nog på top-tio roligaste sakerna i livet hittills. Jag njöt av att stå där och skrika med vännerna, bli nedsprutad av öl, dricka champange och känna hur oxytocinet flödade i varenda centimeter av kroppen.

Mottagningen var likväl fin den med, god mat och fin uppvaktning. Efter ett någorlunda misslyckat förfestande tog vi oss till Flustret där det kryllade av lyckliga studenter, och jag var en av dem. Vi dansade fram till stängning och avslutade med grillad korv innan vi tog taxi hem i gryningen.

Idag är jag trött efter gårdagens alla glas mousserande och de många timmarna vandrandes i klackskor. Nöjd med gårdagen som kanske var en av de bättre i mitt 18 åriga liv. Jag är också otroligt tacksam över att fått lära känna så många underbara människor under mina tre år på världens bästa gymnasium, Rosendal. Många njuter förmodligen fortfarande idag av den känslofulla gårdagen. Jag skulle dock inte påstå att jag är en av dem. Ligger i soffan och försöker dämpa de ångestfyllda känslorna framför tv:n med rester från igår, tårta och flertalet koppar kaffe. Det hjälper dock inte så mycket. Känslorna finns lik förbannat där ändå, men det är väl helt normalt antar jag. Att känna sig lite stressad över att vara fri, arbetslös och rädd för att stå på egna ben alltså. Skrämmande och spännande på samma gång. Nu väntar något nytt, vad vet jag inte än, men det ska nog ha sin charm det med. Ett stort tack för den här tiden!

Hej på er!!! Har just ätit stor-frukost, som jag längtat efter sen igår, som det frukost-freak jag är. Igår kväll letade jag även studentskor med mamson (utan framgång) och sen var vi en sväng på Palermo och Terassen. Kvällens skönaste citat var nog "Palermo - snäppet värre än Fritzels källare", haha. Annars då? Har nån himla inflammation i ljumsken, det känns ju lite små-töntigt faktiskt. Riktigt mesigt... Ska till skolan och rensa ut skåpet nu och sen åka ner på stan en sväng. Hejdo